Problemet är även att det inte hjälper om han säger solidaritet, för då helt plötsligt så är det flum-Juholt som är framme, mannen med mustaschen som inte riktigt förstått vad det handlar om, samtidigt som Reinfeldt rusar till mikrofonen och sjunger “ansvar, ansvar, ansvar” komponerad av Da Buzz senaste hitlåt (hade de verkligen en sådan?).

Jag tror att det är en majoritet av svenskarna som är stolta för det system som byggts upp under de senaste decennierna, ord som solidaritet och rättvisa klingar väl hos nästan alla samhällsklasser.

Så hur kan det då bli så fel hela tiden?

Att koppla samman ideologi med politisk formulering och sedemera handling verkar bli allt svårare och svårare. Det räcker inte längre med att prata om hur bra alla skulle kunna ha det, för går det inte att finansiera utan att höja skatterna så blir folk livrädda och skriker kommunist. Så fort det upphaussade fria valet ifrågasätts så är det en tillbakagång till de hemska tiderna då man var tvungen att vänta för evigt på den statliga taxin. Det hjälper inte heller att de flesta dagstidningarna går på knäna och söker allt oftare enklare vägar ut till konsumenterna genom att skapa sensationella rubriker (och ibland även händelser).

Idag så blev Juholt intervjuad av DN och samma visa spelas upp igen:

Juholt talar om hur han ser det som en rättighet att ha tillgång till ett så basalt kommunikationsmedel som telefon (och då det inte finns utbyggt telefonnät överallt, mobiltelefon). Nu börjar det genast att skrikas: Sovjet, Kommunist men kanske framför allt: Nu ska alla ha samma rättighet till ALLT. Att vända på ett fullt rimligt resonemang, som att alla ska kunna ringa t.ex. på ambulans till att Juholt och socialdemokraterna vill reglera ALLTING. Det spelar ingen roll om han pratar om de samhällsnyttiga funktionerna för åskådarna har redan skrikit sig hesa och sparkat sin hemhjälp för att ha råd med den 3:e bostaden nu såhär under eurokrisen.