cool

Vi sitter på Facebook och tittar på bilder. Människorna blir bedömda utifrån hur coola de är. Vi skrattar åt The Game. Vilka idioter de där är. Tror de verkligen att någon människa vill bli neggad. Det är så enkelt och självklart. Vi kommenterar bilderna och försöker hålla en så nonchalant ton som möjligt, vi vill inte att någon ska tro att vi faktiskt bryr oss. Vi skrattar åt de som försöker vara coola, de har ju inte förstått någonting. Så fort någon försöker vara cool så är det kört. Då kan man snabbt avvisa dem med en enkel handrörelse, säga att: “Du hör inte hemma här, du är en poser”. Vi lyssnar på musik som närmast är att likna vid att vända på stenar längst inne i skogen, där ingen hör om ett träd faller. 

Igår var vi på Ingvar! på Malmö stadsteater. Det var oerhört jobbigt att sitta där, vänta på pausen med förhoppningen att man skulle kunna slinka ut. Det kunde man inte. Man var tvungen att sitta kvar den sista timmen också. Jag skämdes när jag vägrade klappa in skådespelarna en femte gång. Det var ju inte deras fel att skaparna av spexet inte var så duktiga. Men det spelade ingen roll, publiken var överlycklig, det räckte med att två vuxna män tog på varandra på ett sätt som inte vanligtvis var offentligt, då skrattade de så att alla magarna hoppade ur byxlinningen.